>>>...lite senare, närmare sagt på eftermiddagen var jag och min fru tvungna att stiga om i Växsjö för att ta tåget vidare till Stockholm. På perrongen stog vi plötsligt mit emot varandra igen. Situationen var rätt egendomlig. Vi såg på varandra, båda häpna, och skrattade hjärtligt. Ingen av oss hade räknat med detta. - Jag är ledsen, men jag kann inte betala tillbaka femman ännu, sa Peter skämtsamt. - Jag är fortfarand pank, sa han. - Gör inget, sa jag. - Nästa gång vi träffas bjuder du mig på fika, sa jag med ett leende. Sen dess har jag intrycket att han har gått mig ur vägen? - Våra vägar korsades inte mer !!!
